En del av mitt hjärta.

Älskade lilla bästa vän. Vi har haft 13 fina år tillsammans, men nu har det kommit till ett slut. Du har alltid varit den som alltid förstått sig på mig. Aldrig dömt mig. Alltid tröstat mig och alltid funnits där när jag inte haft någon annan att vända mig till. Du är och har alltid varit min andra halva, det var alltid du och jag.

Fia har alltid varit speciell. Hon hade ett speciellt kurrande, ett kurrande jag aldrig hört förut. Hon gav mig alltid en puss på näsan när jag låg bredvid henne. Hon gillade inte att leka med bollar, utan snören har alltid varit hennes grej. Hon var heltokig i kokt fisk, och fick det varje dag - helt enkelt för att hon var världens bästa och förtjänade även det allra bästa. Hon var pigg, kelig och glad ända in i det sista. För inte alls så länge sen, lite över en vecka sen började hon bli dålig. Det blev aldrig bättre. Jag fick iallafall ta farväl av henne på riktigt innan hon fick somna in, och jag kan säga att det är det jobbigaste jag fått gjort i hela mitt liv. Jag vet iallafall att hon har det bra nu där uppe med hennes husse Ismo, att veta att hon inte är ensam eller lider något mer gör allt iallafall lite lättare.

Hon kommer alltid ha den där speciella platsen i mitt hjärta och jag kommer ALDRIG glömma Fia med den vita svanstippen. Vi ses igen någon dag. Jag saknar och älskar dig ♥