En del av mitt hjärta.

Hon var den som ville synas. Hon var den som ville höras. Hon var den som ville att någon, någonstans skulle lägga märke till henne. Hon var den som letade efter den rätta. Hon var den som alltid tänkte alldeles för mycket. Att någonstans, kanske hon skulle få ett bättre liv. Ett värdigt liv. När hon växte upp förändrades allt. Hon blev kär för första gången, tilliten för människor växte, och hennes hjärta krossades. Sedan kom det svarta med i bilden. Det mörka. Ångesten. Tilliten för människor försvann. Samtidigt blev hon mindre blyg. Hon vågade prata med människor. Hon stärkte sin sociala omkrets och vågade mer. Hennes inre röst sa: "Du är bättre såhär. Du vågar mer. Våga testa. You only live once." Så kom det där med in i bilden. Det som alla dricker. Det blev ibland för mycket och hon gjorde bort sig. Rejält. Många gånger. Hon förändrades. Blev mer kaxig. Blev mer argsint. Hon var inte längre den tysta lilla tjejen som bara satt hemma och skrev noveller. Nu var hon den som var ute på barer och drack shottar. Hon som vågade. Hon som piercade och tatuerade sig. Hon. Den hon svor på att hon aldrig skulle bli som. Nu var det så. Hon blev som alla andra, en i mängden.

Men innerst inne är hon fortfarande sitt sanna, gamla jag.