En del av mitt hjärta.

Idag är det en deppdag med stort D. Det har gått en vecka utan social omkrets, bara sängliggande och hostmediciner hit och dit. Och när jag är själv tänker jag mycket, vilket innebär depp. Jag tänker på exakt allt dåligt som händer/har hänt/kan hända. Jag längtar till APU'n men ändå fruktar jag den, eftersom att jag inte har någon plats än. Jag har sökt 4 stycken jobb till sommaren, men det känns ändå helt hopplöst. Jag vill ha jobb och egen lägenhet! Dock känns den drömmen 1000000 mil bort..