En del av mitt hjärta.

Nu för tiden har jag känt mig tom, världelös, orklös. Saknar motivation för allting. Lever ohälsosamt med noll träning, svårt att sova och äter oregelbundet. Vissa dagar är rent ut sagt bara skit. Men är ändå så oerhört tacksam att jag har dom jag har. Alla försvinner någon gång, antingen växer man ifrån varandra eller går skilda vägar helt enkelt. Därför ska man vara tacksam för det man har just nu och inte ta någon eller något för givet. Jag mår bra inombords när jag tänker på alla som finns där. Mina fina vänner, familj och min underbara pojkvän. Tack för att ni finns. Jag kanske inte träffar er varje dag, kanske inte pratar med er varje dag. Men jag vet ändå att ni finns. Ni är det bästa i mitt liv helt enkelt.